Idag, för ett år sedan på pricken, tog mitt liv en vändning. Alla hjärtans dag, en dag för alla kära, en dag som får alla singlar att känna sig ensamma. Så även jag, 2008. Jag trillade i en trappa, hade en allmänt dålig dag och fick tillbaka ett svenska arbete som jag kämpat med. Blev hemskt besviken av resultatet och det var då jag gick hem till datorn, klickade in på google och skrev "musikalgymnasium". Först upp kom "lunds dans och musikal" och jag tänkte efter att ha kollat på deras hemsida, här ska jag gå. Det sa jag även till min mamma, som funderare på saken. Några veckor senare, åkte jag ensam till lund, i största hemlighet (ingen visst det) och gjorde min audition. Några veckor senare fick jag mina poäng, som visade sig vara väldigt höga. Efter flera månader av väntan fick jag ju beskedet att jag kommit in. Kan ni förstå glädjen, att vara 1 av 35 som kom in av 120 sökanden.

Men varför sökte jag nu skolan som är 38 mil bort från tryggheten? Det finns några anledningar, men det största är att detta är min dröm, och mitt mål. Och någon har frågat mig, skulle du inte kunna flytta tillbaka till Vänersborg för 3 miljoner? Mitt svar var aldrig i livet, för mitt liv är i Lund, där har jagstörre delen mina vänner (nåväl, jag har allt vänner i vbg också), vänner som är lika mig, personer som jag inte kände för ett halvårsedan som känner mig in och utan. Jag får dansa,sjunga och spela teater i princip varje dag? Och vad går upp mot det ? Ingenting.

Mitt mål med detta inlägget var att säga att istället för att rata alla hjärtans dag iår ska jag fira, att mitt liv tog en ny vändning, att jag är så himla glad och lycklig idag. Våga tro på era drömmar och kämpa för dom! Om ni inte inte har någon att "älska" denna dag, ta hand om er själva istället!

Glad alla hjärtans dag!